Försöker

lära

mig att

andas.

Ibland känns det som om livet bara går förbi en, det är något som springer iväg medans jag försöker hinna ikapp. Grundskolan tog slut (alldeles för långsamt ur vissa synvinklar) och första året på gymnasiet gick i racerfart likså andra och tredje året. I tolv år har jag gått upp på morgonen gått till skolan och genomlidit lektioner, klagat (alldeles för mycket) på skolmaten, älskatochhatat lärare samt elever, pluggat till prov och glömt läxor. I tolv år, det är nästan hela mitt liv. Nu är det slut med gaggandet och jag har inte riktigt insett att jag på måndag kan ligga kvar i sängen utan dåligt samvete över frånvaro eller glömda prov. De två-tre senaste veckorna har jag varit isolerad i mig själv, knappt pratat med någon och inte träffat en människa förutom de i min familj. Att de har stått ut med mig är otroligt, för jag har inte varit speciellt sällskapsvänlig, jag har bara fallit ihop i någons slags sörjig äcklig hög. Glömt bort mitt namn och min existens, de senaste veckorna känns bara som en kladdig dimma och jag minns nästan ingenting.

Jag hoppas för allt att de kommande veckorna går uppåt och inte neråt. Har du känt dig bortglömd det senaste så ta det inte personligt, jag har förträngt alla, till och med mig själv. Det är något jag ska försöka undvika i fortsättningen men man vet aldrig med mig. Jag kan iaf skriva nu utan att jag glömmer orden innan dem ens nått tangentbordet, kanske lägger jag ner energi på det så att jag någon gång släpper en diktsamling (som ingen kommer orka läsa). Ska bli av med gamla minnen och förhoppning och kanske hitta det där som ger en glädje, även när man vaknar upp på morgonen. Jag har inte gett upp hoppet och viljan än... Det är det finaste jag har och jag hoppas få behålla det ett tag till.

with love

Tilla.

Två dagar är det kvar.

t v å  d a g a r.

känns, jaa hur känns det egentligen... egendomligt.

Sista provet imorgon och sista inlämningen imorgon.

Sen är det bara slut. Helt slut.

Balen i söndags var underbar :) Kastar in lite bilder :)

Jo tjena det var ett tag sen jag skrev här men min ork har på något sätt hoppat ur mina fingrar och sprungit och gömt sig. (Hittade den nyss under väckarklockan, just typiskt att gömma sig där!) Jaa och så var det det här med att hålla sig frisk vid lämpliga tillfällen, jag har nog lyckats försumma den förmågan. Imorgon är det bal och självklart så är jag sjuk. Blev det nog i onsdags, var dock i skolan ändå. Sen hade jag feber på torsdan, igår var det värre men idag är det bättre. Nu kan jag till och med stiga upp ur sängen utan att allting snurrar och huvudet ligger på golvet istället för på halsen. Det är beundransvärt. Imorgon mår jag ännu bättre förhoppningsvis.

Ynka fem dagar är det kvar till studenten och jag har fortfarande inte någon studentklänning, bra jobbat Matilda. På måndag blir det shoppningrace för fröken T, skor o klänning ska inhandlas. (för vilka pengar undrar jag.)

Småproblem, it is så det löser sig, men det är otroligt skönt att ge det lilla jobbiga uppmärksamhet, då slipper man tänka på det stora. Åtminstone för en stund. När jag har gått ur skolan ska jag börja äta, sova och träna ordentligt. Mitt imunförsvar ska bli megastarkt o jag ska aldrig bli sjuk igen, okej det var och ta i men jag ska iaf inte vara sjuk var 3dje vecka! Tummis på det, it is! Sen har jag börjat läsa igen, på riktigt. Ush jag älskar att vara beroende av en bok och riktigt längta efter att få sluka sida efter sida. 2 stycken 300 sidors böcker på en vecka, det går framåt iaf.

Saknar din blogg F. fortfarande ... (du lovade att jag någon gång skulle få läsa dina dikter, EN STROF lyckades jag luska fram.) well, nu ska jag sova igen :) God natt.

with love

Tilla.

När tystnad fryser tiden,
Fast jag stilla, sakta försöker.
Då ingen ork finns kvar.
Då inga krafter kan förmå mig.
och allt går förbi.
I ett virrvarr av mönster.
Jag kan inte tyda.
När min värld är tyst.
Och jag glöms bort där jag står.
Då jag sakta blir en del av tomma luften.
Då jag inte längre orkar vara del av.
Då finns du där, du ser mig.
Min tillit för dig har inga ord.

//Josefine Anna Victoria T.

(från lillasyster till storasyster)

Jag kan inte säga hur mycket jag älskar dig

det är för stort för att tas i mun.

du är den del av mig

som jag är mest stolt över.

Jag älskar dig

Josefine jag

älskar

älskar

älskar

dig.

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me

bättre beskrivning får man leta efter,

hennes röst säger allt. (jag upptäckte den här låten igår, jag är efter.)

inga timmar sömn

morgonte

och halsont.

jagvillsovabortverkligheten.

Panik.

andetag andas inte

äter endast luft.

orkar

rkar

kar

ar

r

inte

nte

te

e