Nu har nollningen varit igång i snart en vecka, jag har lyckats göra min tenta, tappa bort min plånbok, ha grymt roligt samt blivit sjuk. Det måste vare ett tecken på att ha gått all in, idag är dock min -inte göra någonting- dag och det ska bli så himla skönt.

På onsdag sätter skolan igång, jag är inte jättepepp, tyvärr. Men min vistelse i Malmö har börjat bra, att vara här nere med alla underbaringar är inte det minsta dåligt alls utan bara bra. Såå resumé, jag tycker om att vara hemma igen. 

Nu har alla mina huskamrater flyttat ut, vilket känns väldigt tråkigt efter den braiga våren som vi hade tillsammans. Men när Gud stänger en dörr så öppnar han samtidigt ett nytt fönster, så jag står med öppna armar in för hösten och nya vänner att bo med :) AnnaMaria har redan flyttat in och på onsdag flyttar det in en till tjej. Sen så kommer Evelina hit i oktober, så det blir nog awesome!  

Förutom det så saknar jag systra mi, mycket. Och mamma som jag inte träffat på en och en halv månad :( Men i september när bror fyller elva så kommer jag hem och kramar om er supermycket :) Mums. 

Nu ska jag återgå till att göra precis ingenting :) Nice!

Peace,

Tilda

Det är nog lättare att vara arg. Hur varma än tankar kan vara så kyler de alltid ner när de möter verkligheten, krasas sönder och strör sina spillor över huden. Skär in. Ilskan är realistisk, den går inte sönder. Den kan möta verkligheten utan att gå itu. 

Idioti. Du. Idioti. 

du förser mig med 

ingenting.

ilska var det ja. Fuck you! Pucko.

Jag skulle kunna åka utan dig till ett ingenstans och sedan inse att du är precis överallt.

Sommaren smyger sig bortåt, halva augusti står i dörren men ändå tycks september stå och ropa ivrigt. Hela sommaren har jag längtat efter Malmö, nu vill jag inte lämna Göteborg. Min kärlek skiftar färg, plats och intensitet. Sommaren är alltid vacker, ni gör den alltid så vacker. Nu när hösten spricker upp och sprider oss för vinden känns det som sommaren dör, den förtärs. Vi är stora nu. Sådär vuxna. Vi skall göra något, uppleva livet. Det är som om inget räckte till, vi måste bort. 

Du dit, jag dit, hon dit, han där, ni här, vi ingenstans. Ingenstans lämnas plats åt oss. Ush jag är sentimental och cynisk nu men jag har liksom en förkärlek till Vi. Till att ha er två signaler bort, två dar, max. När allt det där inte finns mer, då blir det lite tomt. Eller ganska jättetomt. Er trygghet kastar ut mig i ingen trygghet och jag är fånig nu. Barnslig som inte vill vara i det där otrygga, som inte vill sträcka ut armarna och bara kasta sig ut. För det är väl det jag skall vilja nu? Allt ska vara nytt nytt nytt. Jag ska gilla det. 

Nej, nu ska jag ta mig an mina måsten. Dra mig i kragen. Bli duktig. Bli Matilda. Igen. Utan omskrivelser. Utan undanflykter. Det är nu, nu du är här. Se det.

Over and out

Matilda Linnéa Maria