På den vita stranden satt jag och smörjde in mig med min vita solkräm då en liten flicka närmar sig och försöker tafatt ge mig ett armband av en blomstjälk. Vi utbyter namn och hon frågar som jag ska gå och bada. Hon tar solkräm ur min hand och börjar följa mina rörelser. Vi skrattar och målar oss som indianer. Hon smörjer sig helt vit i ansiktet och smörjer sedan mig likadant. Stirrar oblygt in i mina ögon, studerar dem. Jag säger att hennes är bruna, hon protesterar och säger "No, black!" jag svarar henne med att säga att mina är blå. Hon nickar. Vi målar figurer i sanden på mina ben, hon gissar och målar likadant. Vi skrattar. Hon är från ett U-land. Jag är från ett I-land. Hon är mörk. Jag är kritvit. Hon är sex år. Jag är 22 år. Vi är olika. Men vi skrattar lika bubblande ihop ändå. Som om vår glädje överbyggde all olikhet världen än hade påpekat.Självklart kanske men för de flesta inte alls. Omöjligt för många. En gåva för mig, ett minne jag aldrig glömmer.

 

Evelina

23 april 2012 22:10

en tår...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om en vecka börjar jag jobba som lärare i en etta, ett vickariat som sträcker sig över hela terminen. I skrivande stund är jag ganska nyligen informerad om jobbet, jag vet egentligen inte så mycket om barnen, schemat eller mina kollegor. Men jag är s...

Jag bär i förvirringen en knuten näve känslor jag inte minner styra Stirrar stumt in i spegelns sköra glas Väntar på svar men hör bara tystnad...

En mellanlandning i Malmö, sista bussresan och tillslut hemma i älskade Göteborg. Det första jag ser i Göteborg är Jennys leende, bra början! Nu har jag varit hemma några dagar dock blev läkarbesök det första åtagandet jag gjorde, med resultatet sj...

Det är en konstig känsla att sitta i Sverige och skriva detta inlägget. Den sista flygresan gick bra, ingenting krånglade, ingen panik i sista stund, inga problem vid incheckningen och inga onödiga säkerhetskontroller. Kändes helt enkelt stabilt, min...

Nu närmar sig slutet med läskiga steg, det virvlar av känslor inför flygresan hem. Lycka över att komma hem igen, sorg att behöva lämna det här. Sorg över att nå ett slut. Men min hemlängtan tar nästan över och tillsammans med den så känns det riktig...