Med sin älskling tre och en halv timma bort i alldeles för många dagar, en helg utan dig är verkligen tom. Veckorna går väl an eftersom det är vanan men helgerna är vår tid, att inte få ha det så känns fel. Så otroligt tomt. Har fått klä om min kudde till en imitation av dig för att ha något att krama om nätterna. Att låtsas funkar en stund men inte så värst länge...

Igår såg jag "Spiderwick", en fantasifull barnfilm. Massa konstiga varelser och älvor som jag älskar. En perfekt film att se med syskonen alltså. Gillar du välgjord fantasy så se den!

Sen sågs även "Madagaskar 2". Den var rolig, jag skrattade en del men den var dock inte lika bra som den första. Rekomenderas ändå om man gillar den typen av filmer.

Sen avslutade jag, efter en stund ensam, kvällen med att se "En långvarig förlovning". En fransk film med samma skådespelare som i "Amelie från Montmare", en fruktansvärt seg film. Huvudkaraktären var väldigt speciell och hennes mål genom filmen var att hitta hennes fästman. Han hade blivit dömd till dödstraff under andra världskriget och var enligt alla andra troligtvis död. Hon söker efter honom genom hela filmen. Förutom att den var seg var den fint gjord och jag gillade vissa karaktärer men rekomenderar den inte om du inte gillar långdragna sega filmer. Lillasyster somnade väldigt fort som en liten parantes.

Idag har jag spikat upp folk på väggen, platta människor i stillbild. Det blev fint, uppdaterade även lite bilder, nöjd.

Fredags var superbra, tack Becky för en kanonkväll!

Kvällen startades hemma hos Rebecka efter att ha sprungit runt lite på frölunda torg med Nicholas. Vi kom dit vid halv åtta, ovanligt mycket i tid för att vara oss. Ida och Anna satt redan och mumsade på lite härligheter och sen ramlade bara folket in. Clara, Rebecka, Sam, Azra och Madeleine.

Lite senare sprang vi, självklart, till spårvagnen och hamnade till slut i kön till blvd. Eftersom jag, duktig som jag är, skrivit upp oss på vip-listan så blev det gratis inträde och alla är väl glada och nöjda för det. Mycket folk och bra musik! (det är stort att jag gillar musiken!) Efter lite toalett besök gled vi snart in på dansgolvet och vilket ös. Ojojoj, dansa det kan ni iaf gänget! Efter ett tag steg vi oss uppåt och mötte ännu ett hett dansgolv, dansen ökade och vi tog verkligen ut svängarna. Mycket skratt och många tappade andor senare satte vi oss ner för att snacka ihop oss och klockan sprang sin väg. Allt fler droppade av och tillslut blev det bara jag Becka och Ida kvar men vad gör väl det? Ett härligt tjejgäng som äger dansgolvet, ja du. Jag är stormnöjd! Hoppas ni andra också var det för det här vill jag göra om. Antonia, läser du det här så hör av dig! Jag är orolig och saknar samt älskar dig jättemycket!

With love

Tilda

Idag blir det en extra braig text/dikt. 
Man påverkas av den så läs!

Skriven av Magnus, http://www.poeter.se/mangal

Sluta fåna dig nu, Magnus...

- Hallå! Är du Gud eller?

- Sluta fåna dig nu, Magnus. Hur länge har vi inte hållit på så här?

- Jag vet... Men jag kan inte få in det riktigt.

- Så här då... Du har haft en röst inom dig sedan den dag du föddes. Den rösten har väglett dig genom allt du gjort. Mer än ofta har du valt att inte lyssna på rösten och gått en annan väg.

- Ja, jo, men... Men gudgrejen då?

- Du är din egen gud, Magnus. Förstå hur vacker och bra du är. Din tro på dig själv är det viktiga. Om du tror på Gud och inte på dig själv, tror du verkligen på Gud då? Skit i gudsnacket. Vad spelar det för roll?

- Om jag ber till Gud då?

- Visst gör det! Men öppna ögonen för det liv som ligger framför dig! Livet dukas upp och allt du behöver göra är att välja väg. Väljer du inte väg så spelar det ingen roll hur mycket du ber. Möjligheterna skapas åt dig, men du får fan ta mig välja själv!

- Du låter så arg...

- Arg och arg... För det första pratar du med dig själv! Och för det andra är jag/du så djävla trött på att du försöker vara så jävla god hela tiden. Lev livet som du vill ha det, istället för att allt som oftast gå och vara missnöjd i mjugg. Godheten blir fullkomligt äkta när du lever som du är.

- Hmm... Got the point.

- Försök se livet som dans istället. I varje möte finns möjlighet till dans. Dansa eller gå vidare. Men stå inte still och önska att du kunde dansa. Du kan dansa!

- En snubbelfot och träbening som jag?

- Där är ditt problem! Ser du dig själv som mindre värd eller mindre utvecklingsbar, då blir verkligheten inte mycket bättre. Skulle du möta någon som tycker att du är bra eller som älskar dig, då blir ditt automatiska inre svar - "Det här är väl ändå inte möjligt?". Och vips så har du börjat förskjuta kärleken i ditt liv. Nästa gång... börja dansa innan du tänker så om dig själv. Tankar och ord är skapande. De tar ut riktningen i ditt liv, och lägger möjligheterna vid dina fötter. Du, om någon borde veta detta. Har inte bevisen som du så gärna vill ha radat upp sig de senaste åren?

- Jo... Men jag är så ledsen idag. Det känns som om jag håller på att brista. Jag har en klump i halsen och värk i hjärtat.

- Bra! Gör som varje vettig människa gör. Gråt ut all din gråt, och se vad som händer. Du har nått en punkt där du/jag/din själ bryter igenom alla mönster, det du tror är ditt ego och all skuld du har lagt på dig. Det är dags att flyga nu. Kom hem inom dig själv!

- Sorgen värker, men det känns förunderligt rätt. Det är som om något gryr i mig.

- Min vän... Du är värd kärleken. Släpp in den, den har bankat på din dörr ända sedan den dag du föddes. Förstår du inte att varje hjärtslag i din kropp är kärleken som vill leva inom dig?

väldigt läsvärd.

tack för mig!

pussochkram!