Vi ligger omringade av rosa myggnät, försöker hitta sömnen till ljudet av hundskall och vågornas kluckande. Utanför skiner stjärnorna klarare än någonsin förr, Karlavagnen är upp och ner vänd och någonstans är polstjärnan även om vi inte ids hitta den. Den här ön heter Koh rong och är en av de största öarna utanför Sihanoukville. "The Village" som bungalow-värden så fint kallade det består av en strand kantad med småresturanger, en affär och några sovställen. Allt man behöver för att överleva i princip. Vi är nog i det kambodjanska paradiset. Stranden är kritvit, havet tukosblått, maten billig och solen ständigt skinande. Vi njuter hela tiden, förutom när vi behöver gå på toaletten. Deras uppfattning om vad en toalett är får nämligen bajamajorna att framstå som rena lyxen. Tidigare ikväll när vi begav oss bortåt mot något av de få matställerna här för att få oss lite kvällsvard, var resturangen fylld av människor, barn och vuxna i alla åldrar satt och stod för att tillsammans titta på en 24tums tv. Vi slogs av närheten som omger hela det här landet. Där alla tycks känna närhet till varandra. Där barnen är barn till alla och där familjen inte blir en gräns. Där vänskap inte är begränsad av tid och utrymme, vilket får den svenska kylan att kännas frånvarande och näst intill overklig. Jag vill ta med den här värmen hem och värma upp alla Sveriges hjärtan. Blåsa liv i våra stängda dörrar, se dem öppnas och överväldigas av den glädje det ger att se ALLA människor. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om en vecka börjar jag jobba som lärare i en etta, ett vickariat som sträcker sig över hela terminen. I skrivande stund är jag ganska nyligen informerad om jobbet, jag vet egentligen inte så mycket om barnen, schemat eller mina kollegor. Men jag är s...

Jag bär i förvirringen en knuten näve känslor jag inte minner styra Stirrar stumt in i spegelns sköra glas Väntar på svar men hör bara tystnad...

En mellanlandning i Malmö, sista bussresan och tillslut hemma i älskade Göteborg. Det första jag ser i Göteborg är Jennys leende, bra början! Nu har jag varit hemma några dagar dock blev läkarbesök det första åtagandet jag gjorde, med resultatet sj...

Det är en konstig känsla att sitta i Sverige och skriva detta inlägget. Den sista flygresan gick bra, ingenting krånglade, ingen panik i sista stund, inga problem vid incheckningen och inga onödiga säkerhetskontroller. Kändes helt enkelt stabilt, min...

Nu närmar sig slutet med läskiga steg, det virvlar av känslor inför flygresan hem. Lycka över att komma hem igen, sorg att behöva lämna det här. Sorg över att nå ett slut. Men min hemlängtan tar nästan över och tillsammans med den så känns det riktig...