Idag har jag spenderat hela dagen i skolan och pluggat, känner mig mycket nöjd med min insats förutom att jag inte fattar ett smack av biologin. Sen har jag städat köket som grädden på moset, det är mycket mycket fint nu må jag lova.

Nu bör jag tvätta. Men handtvätta lockar inte det minsta, speciellt när vår tvättho vägrar släppa ut vatten. Kan man tvätta i badkaret? Hmm tåls att tänka på.

Attans, nu har jag glömt middagen igen... Kom hit och mata mig.

Sitter ute på min bakgård och betraktar sommarsnön som singlar ner från äppelträdet, njuter av den underbara blomdoften som ligger i luften häromkring. Jag gillar verkligen när sommaren smyger sig inpå bara skinnet och riktigt värmer upp mig innefrån. Skönheten smeker mina ögon och jag kan verkligen inte få nog av all den energin som sprudlar runt omkring mig, det är nu världen lever. Den riktigt ler.

Min kära biologilärare är sjuk eller så är det hennes man som är det. Så på måndag ska jag ha en tenta som baseras på en lektion och massa inställda lektionspass. Det är oerhört frustrerande. Men med några biologiböcker och bra klasskamrater kan vi nog fundera ut vad som kan vara bra att kunna... En härlig gissningslek med andra ord. 

Men om torsdag ramlar min syster in i Malmö och då blir det festival för hela slanten. Thåström och Timo, det är lycka i mina öron. Att skrattandes få springa runt bland massa glada människor och ha systra mi omkring mig hela tiden är extraordinär lyx. Den som inte avundas mig vet inte vad livsnjutning är... :)

Våra fina syréner som doftar gudomligt.

Vår bakgård samt grannarnas sommarsnötäckta bakgård.

Älska vår fina jordgubb/smultronduk :)

Vår idylliska lilla sommarhörna där den mesta tiden av våren och
sommaren spenderas.

Nu ska jag dricka upp mitt te och försöka plugga lite omkring ljusets
egenskaper, vääääldigt inspirerande tanke...

Peace,

Ti.

kära du,

svälj min irritation ödmjukt

saliven bedövar smärtan

och grip tag i mina fingertoppar

när hela jag blivit som du.

förfärad.

Det är måndag och början på en hektisk vecka, vilket inte känns av idag men på fredag kommer jag vara en manglad köttbulle. Rätt så äckligt slut. Jag är en upp och nervänd studsboll, ingenting har en jämn nivå, det går upp i skyn och ner lika fort. I mina innerfickor ligger lyckopiller, de tåls plockas fram och kastas upp i skyn när gråtoner spelar framför min näthinna. Färgar himlen rosagullilarödorangegrön och jag trillar ihop av skratt men när de snuddar marken tar de mig med och bang, allt är svart. Prickar på min hy, kalla rysningar och svarta sträck i ansiktet. Förlora, jag är kass på att hålla om dig, du kastar upp mig, ner mig, runt mig. Okontrollerat. Utan talan skriker jag åt dig att hålla tyst, men du överröstar besegrande med ett gapskratt. Hånad. Nej, i dig är jag ingenting. Du är allting, allt jag är. En virvlande vind i en tyst storm och jag bor i din röst. Förföljd. Skrattet ekar nu, när ni kastar färg på mig, sjunger om friheten i att leva här, manamana, solstrålar skiner igenom mig, du är en sång på mina läppar och jag slutar andas, vill inte förlora dig. Vi ekar nu, sjunker ner till botten, svävar starx ovanför sanddynorna. Gungar bort i ett sus...

Det är fredag, jag är lugn. Behöver ingen sysselsättning, huvudvärken förtär mig. Jag botar mig själv med "jakten på julia" maraton, lever mig in i musikalens starka känslor och låtsas att verkligheten inte finns. Men du väcker mig, gör mig förbannad. Och jag spyr över din existens, äckelpotta. Fyyyyy!

Inne i en dvala av svamlande

sträcker fingrar

försöker ihärdigt

nå mig själv

drunknar

svämmar över

ökar takten

till hundratjugo

och faller med

en hård duns

mot förståndet

ser mig själv

klättra över

broar utan grund

skrattar åt min naivitet

som spelar upp samma

scenario i repris utan slut

ringar in beteendet

stryker under och

förstorar upp

försöker skapa klarhet

men snubblar över

dimman

hårdnar

gråter skriker

i en kudde utan medkänsla

förfaller

kallt

inuti

ett

ingenting. 

Jag har insett att jag inte är ämnad för att låna böcker på biblioteket. Egentligen har jag väl insett det här för länge sedan men naiv som jag är har jag inte gett upp hoppet om att min oförmåga en dag skall omvändas. Hittills har den inte gjort det. 

Dessutom är förseningsavgiften höjd till fem kronor per dag och bok. Vilket innebär dyra pengar för en fattig student som jag. Tror jag ligger uppe i 130 kronor nu, det känns onödigt. Lämnade tillbaka alla böckerna härom dagen men nu när jag samlade ihop böckerna som skall tillbaka till stadsbiblioteket (inte försenade!!!) så hittade jag självklart en bok till. Vilket innebär att jag måste ta mig till skolan imorgon, för idag är det tydligen stängt. Nej slut på gnäll, nu ska jag hitta på något vettigt :)

Over and out,

Tilda.

Hur kan jag sakna dig så helvetiskt mycket när du inte ens är en existens att tala om. Jag har förintat dig om och om igen. Förvånat mig själv. Imponerat mig själv.

Efter att ha läst Annas blogg insåg jag att detta är något som alla bör läsa. Det är fan skamligt att världen ser ut så här än idag. Ack ack. 

Ett låååångt citat från min käre vän Anna, rent av sagt ett helt blogginlägg. Men jag kan faktiskt inte skriva det bättre själv. Läs och häpna över vår världs konstiga proportioner. 

"Det eviga tjatet om hormonpreventivmedel för män"

Ja. Vad ska man säga? Hjulen snurrar i denna eviga debatt som pendlar mellan "nu har vi något som funkar!" till "det finns ingen marknad". Och hela debatten är härligt kryddad med kommentarer från män som minsann inte vill riskera att få sämre erektionsförmåga eller att det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen. Detta kommer ofta upp i media och beskrivs som problem. Men jag undrar, har alla dessa stolpskott till journalister missat att precis de biverkningar män kan få, av ett medel som ännu inte finns ute på marknaden för det har länge ansetts som inte tillräckligt bra samt att det inte finns någon marknad, är precis likvärdiga de biverkningar som kvinnor kan få, och som många lider av, av ett läkemedel som formligen kastas efter varje tjej som kliver in på en ungdomsmottagning?
Låt oss jämföra:
Män i studierna får ofta försämrad erektionsförmåga och minskad sexlust - Kvinnor kan får sköra slemhinnor, sämre lubrikationsförmåga, nedstämdhet och minskad sexlust. Detta upplever ju MÅNGA kvinnor, och det verkar man ju inte se som någon större brist hos p-pillrena för kvinnor, men däremot är detta tydligen en helt oacceptabel brist hos det manliga dito. I slutändan handlar det ju om vems upphetsning man anser vara den mest betydelsefulla för sexakten. Och som vi alla vet och lärt oss så är ju penetrationen det självklara målet och huvudnumret i sexakten. När det är över, så är allt som oftast sexet över för alla parter.
Vi går vidare.
Många män vill inte använda hormonpreventivmedel för det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen, det kan ta upp till nio månader har jag hört.
Såhär är det ju dock för kvinnor också. Precis exakt så. Det kan ta upp till ett år innan ägglossningen kommer igång.
I mina ögon är det uppenbart att det här grundar sig i en märklig inställning till fertilitet och manlighet. Som om män kanske överskattar spermiernas roll i hela kalaset, om man nu kan säga så utan att det låter konstigt.. För visst är mannens roll väldigt avgörande i hela barnalstrandet, men mycket handlar ju om att pricka in de rätta dagarna i månaden för att chansen ska vara störst att man blir gravid. Det handlar ju inte om manlighet direkt, och man blir ju inte mindre man för att man inte lyckas göra sin tjej på smällen på första försöket. Ändå känns det som att det finns en sån uppfattning. Att spermier inte bara är något som befruktar ägget, utan en symbol för manlighet, och vem vet egentligen hur mycket man man är om man inte har en högpresterande spermieproduktion? 

Helt enkelt: den här debatten visar exakt hur sunkig och faktiskt riktigt rutten inställning många har till manlig respektive kvinnlig sexualitet.