En stilla eftermiddag på bakgården av mitt hus. Mitt hus i malmö. Fann just att mina avokados blivit mogna så sitter nu här med en stor kopp te och en mogen avokadohalva framför mig, mums. Det är tyst nu, knäpptyst. Bara svaga ljud som påminner mig om att det finns är värld utanför mig. Nyckelpigorna har gömt sig för allt regnet så nu är det bara flugor som har tittat fram på den nyvakna solen, dem är inte lika trevliga som Nyckelpigor. Cornelia lämnade min fina stad och mig idag, hon åkte hem till kära göteborg igen. Vår summering av malmö hittills: Många många matställen samt mycket variation. Folk kan inte köra bil, dem kör som galningar. Man kan uppenbarligen bara bo centralt, och det är stort. Mycket folk från andra kulturer. Många cyklar. Mataffärerna är öppna sent. Det finns inget uteliv på en onsdag. Det finns ett hilton-hotell. Dem har kvar city-tidningen. Det finns massa Nyckelpigor, som folk inte tycker om. bussarna är bättre än i göteborg. Det finns en massa mysiga parker. En stor fin kyrka. En hel del shopping. Helt enkelt, malmö är trevligt!

Nu ska jag återvända till mitt te och snart börja packa.

Kreta på lördag, Woho!

With love
Tilla

Faktiskt så tog jag tag i någonting den här våren, mina tankar, mina idéer.

Jag sökte till skolan och jag sökte ett boende. På något sätt kom jag till Malmö, jag kom in på skolan och jag hittade ett boende. Jag tog tag i någonting, för en gångs skull. Malmö och jag, vi känner inte varann än men med en cykel och lite nyfikenhet så blir det nog lätt att ändra på. Den här helgen blev ändå en göteborgshelg med fint väder, sårade fötter och en solbränd kropp. Fastän jag har ont överallt och knappt kan gå utan att säga aj, så har helgen ändå varit bra. Jag vill inte riktigt åka härifrån, det är skönt med en familj som för oväsen hela tiden. Syskon som retas och föräldrar som kramas, jag älskar det. 

När skolan väl kommer igång (nervös) så tror jag att ensamheten i malmö ersätts med nya människor, ny kunskap och nya upptäckter. Hoppas ensamheten fylls av uppbokad tid och alldeles för mycket att göra. Någon gång i höst kommer jag längta till baka till tiden då allt var nytt och ensamt. Tyst och stilla med endast plats för grubblerier. 

Blogga, kanske borde jag börja med det igen. När jag har en dator.

Nu kallar sängen med sin dova röst. Fast jag orkar inte sova. Vill att mamma och pappa ska komma hem. Fast jag tycker om när dem är ute och har det trevligt. Det är trygghet att ha mamma och pappa nära. Jag kommer nog aldrig att bli vuxen. Och om jag ska bli det, så kan jag bli det en annan dag.

With love

Tilla