Jag har ännu en gång varit en shysst syster och hjälpt lillebror att köpa sina julklappar och dessutom betalat för dem :PNu är även passet fixat och klart till nästa vecka, skönt! Ett måste avbockat nu när det bara planeringen kvar, och den är ju det roligaste:) lovely thing. Sitter på segisbuss hem, det är ingen snö ute men julafton kommer väl lika väl ändå. Ikväll kläs granen, klapparna packas och korten skrivs. I år är det en sista minuten jul men mysfaktorn träder väl in ändå kan jag tänka mig.

Jag är i gåtor

för mitt hjärta

ryms bäst här

Utan svar.

Ligger i min kära lillasysters säng. Det är tomt för du är inte här. Du är på andra sidan jorden.

Och även om jag pratat med dig två gånger idag så känns du längre bort än någonsin. Min andra hälft.

Tomheten är påtaglig här. Tomt. Tomt. Tomt. Malmö känns avlägset. Hösten känns avlägsen.

Förra året är däremot påträngande nära. Du. Djävul. Förstöra så.

Jag andas, vet att fantasin driver mig till vansinne. Dessa tankar. Denna hjärna,till salu? Köpa? Någon Nehe... Inbillning. Insyn. Förlorare. Äh va fan... Sluta dalta.

Du borde knyckla ihop dessa känslor nu, inse att det är skräp att behandla sitt hjärta såhär.

Kan ingen köpa ett larm med en omöjlig kod som man glömmer bort. Larma, så att man någon gång känner sig säker. Det vore inte mer än rättvist.

Tre månader borta kanske ger mig en möjlighet att känna något annat än känslor. Något vettigt. Något beständigt.

Nej nu sover jag på det här. God natt, lilla Tilda.

Torsdag. Min första lediga dag på en lång tid av ledighet. Känns riktigt bra. Började min första lediga morgon med att hjälpa lillebror att hitta sina grejer och hjälpa honom iväg för att åka skridskor. Fortsätter sen med min storsinta image med att göra frukost på sängen till min sjuka lilla pappa. Jag är snäll. 

Pratade precis med lilla syster första gången på tre veckor... Herre gud om en månad är jag där! Wie :D

Nej nu in till stan och mysa med Jen och Josse <33

Hej Göteborg, nu är jag hemma :)

Måndag. Sista öppningen på förskolan. Håret klippt och hemma med en massa borden. 

Det är riktigt tråkigt att packa, städa och laga mat. Åtminstone idag. Ush. 

Min pms uttrycker sig på sitt eget jävliga vis, allt är belagt med tårar och jag vill inte härifrån. 

Får jag gifta mig med Thomas Öberg aka Bob hund ?

woääh.

Söndag. Det är inte ångest, det är sentimentala känslor som överröser mig. Det är sista söndagen i Malmö. 

I bakgrunden värmer Musikhjälpen mig och beviset på hur många bra människor det finns här i lilla Sverige.

Jag konstaterar att Musikhjälpen borde sändas oftare. 

Den här hösten har verkligen överträffat sig själv. I Augusti stod jag med en enorm höstångest i famnen. Med en otrolig brist på tillitelse för Malmö och dess innehåll. Sveket hade verkligen överträffat mig och fått mig att tro att endast gråtoner skulle dansa kring mig, i mig, på mig. Är så glad att jag kunde ha så fel. 

Malmö, du har verkligen fyllt mig med kärlek, glädje och hopp i det allra fulaste stunderna. Wow.

Nu kommer den klychiga delen, men trots så ärlig och viktig:

Människor, ni fina, ni har gett mig hopp. 

Ni har fått mig att klara mig igenom händelser jag aldrig trodde skulle hända mig. Trots att svarta fula personer tagit ut sin vrede över mig i alla dess olika former. Händelser jag aldrig kommer förstå. Upplevelser ingen skall behöva uppleva. Sekunder, minuter som skakar om mig. 

Tack vare er. Tack vare alla barn på förskolan. Tack vare mina kära kollegor. Tack vare min fina chef. Tack vare mina fina vänner. Tack vare min tro. Tack vare min fina familj. Tack vare all den glädjen ni ger mig, all den omtanken, så har den hösten blivit vacker. Ni har överträffat allt mörker som kämpat emot. Tack tack tack.

Ni kommer för alltid att bo i mitt hjärta.

All kärlek, Tilda.