Ibland vill jag så mycket att det nästan sprattlar i mig, det känns som om allt är på min sida och hela världen lyser på sitt färgglada sätt. 

Sen är det inte så. Sen inser jag att det är omöjligt. Sen ger jag upp.

Några timmar senare börjar vågorna komma, dem där som dränker mig. För att ge upp är inte det värsta. Det värsta är att inse att man har gett upp. När man inser hur värdelös man är, att man inte klarar någonting. Då brister liksom allt. Då klarar man inget annat än att bara vara. Det växer över allting och mörkret stänger ute allt ljus. Tillslut går allt sönder.

god natt

Ti

Lagom kul att vara på väg till jobbet och få samtal om att pojken är sjuk och jag inte kan komma. Han har varit sjuk hela dagen men ring gärna 20 minuter innan jag ska vara där. Så jag steg irriterad på en annan buss och köpte julklappar till lillebror, mycket mer trevligt. Hittade en fin fin affär så då kändes det genast bättre. Nu sitter jag här och lyssnar på nostalgisk julmusik, sitter och saknar luciaövningar och julavslutningar. Låtsas att jag kan sjunga och sjunger med. Plockar in kläderna i garderoben och ska snart packa in resten av julklapparna, andas lite och drömma.

Fröken Ti

Sitter här i mitt alldeles för stökiga rum och försöker koncentrera mig, men det går dåligt. Det finns alltid tusen andra saker som är mycket roligare. Smuttar på mitt te och mina fina lussebullar från helgen. Försöker intala mig att jag måste göra det här nu. Snart kanske jag inser att jag faktiskt måste. Bara en lussebulle till...

Fröken Ti

Fan.

inte nu.

släpp mig nu.

låt mig vara ifred.

Helg helg helg efter en vecka som åtminstone slutade bra. Jag är trött och det finns plugg som borde göras. Dessutom skulle jag handlat julklappar nu men jag är trött så det får bli morgondagens syssla. Äta mat borde också göras, just nu är det bara morotskaka och kaffe i min mage. Väldigt god morotskaka dock. 

Kramar din hand

och i bröstet andas

dina sånger

Så långt borta

är vår skog

fylld med kärlek

All lek du

skapade åt oss

och godis i en låda

En stor hemlighet

som vi värnade

om så väl.

Idag vet jag

att du är den

farmor jag vill bli

Den som gjorde

vardagen till det

roligaste vi visste.

Dina sånger 

ekar i mitt bröst.

/Ti

Skriver julrim och slår in klappar men det är ett evigt dunkande i min skalle. Det gör ont och jag vill bara trolla bort den, poff poff. Men det går inte. Det blir bra rim iaf. Jag tycker nästan det är kul med jul igen. (Pysslet går mig åt skallen)

/Ti

Jag skulle sova men så existerade du helt plötsligt,

störde mina tankar och nu sitter jag här och försöker

distrahera mina tankar med annat. Precis som jag gjort hela dagen.

Men det finns ingen funktion i det, jag förstår inte. 
Varför gör jag såhär mot mig själv? Varför hugger jag hål i oss?

Om endast en gnutta förståelse skulle rinna ner från min panna

så skulle jag inte fördärva mig själv så hårt. Bedra världen med

min glädje som bara trillar ner för mina läppar när ni blundar.

Men när jag kommer på mig själv med att sjunga påhittade

verser om det som verkligheten försöker reflektera. Då fnissar

jag åt min dumhet, för jag sjunger så klart för högt. Ni kanske hör. 

Sitter och hittar på en fin dröm som vi ska gömma oss i

försöker ignorera att den går sönder precis när vi landar här hemma.

Klart du är rädd. Du är ju så medans jag bara är något man flyr från.

Ett ingenting när ni tittar bort. Allting när ni ser mig. Allting man inte orkar.

Varför är jag som kristall?

Jag vill vara som diamant, stenhård och skinande. Tåla allt.

Allt det du sa

det bor i mig

håller mig vid liv

ekar i mig som

ett hot om förödelse

jag trodde det var

över men det tar

aldrig slut det börjar

om på nytt igen.

Idag byggdes en båt som bara ville läcka men tillslut hade den både propeller och lantärna, den flöt en stund och åkte hit och dit. Att motorn sen tappade sin funktion behöver vi inte tänka på, den gjorde sitt i stundens hetta. 
Jag skrev mina mål som kändes en aning absurda och lämnade in dessa. Sen köpte jag subway fast jag egentligen inte borde, men det var gott och jag blev mätt.

Nu bestämmer tvätten min tid, mina tankar slösas bort på frustration och jag önskar du kunde läsa dem ibland. Kanske förstå att jag behöver dig nu. Men det är väl för mycket begärt.

/Ti