Jag har så mycket känslor att jag inte har plats för dem. Dem rinner ner för mina kinder men dem vägrar lämna mig ifred. Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. Allt gör ont eller så är allt fint. Ingen balans mellan något alls. När jag går omkring för mig själv bland allt som lyser eller bara står stilla försöker jag förstå om det här är verklighet eller om jag bara har vaknat upp i en av mina absurda drömmar. Mina lungor försöker andas för sig själva lugnt och sansat men mitt hjärta slår rusande förbi luften och ingenting är realistiskt. Jag står och ser på hur ni lever ert liv fullt ut eller inte alls, det är inte avundsjuka det är bara det att jag förundras så mycket av hur ni gör. Det är underligt att vara en del av allt men inte en del av något. Jag bara accepterar allting när jag är ingenting. Jag är ingenting jämfört med det. Det är stort och jättestort, mina små steg blir ännu mindre när jag ser på det som är stort. Himlen är farlig när den är tom och faller ner på mig med sin tomhet. Den bara gapar och jag försöker skrika tillbaka men inget förstår. Inte ens du. Du som tror att du finns. Du som alltid förstod förut. Nu förstår inte ens du. Du är tom. jag förstår inte dig, det gör mig trött.

/T

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om en vecka börjar jag jobba som lärare i en etta, ett vickariat som sträcker sig över hela terminen. I skrivande stund är jag ganska nyligen informerad om jobbet, jag vet egentligen inte så mycket om barnen, schemat eller mina kollegor. Men jag är s...

Jag bär i förvirringen en knuten näve känslor jag inte minner styra Stirrar stumt in i spegelns sköra glas Väntar på svar men hör bara tystnad...

En mellanlandning i Malmö, sista bussresan och tillslut hemma i älskade Göteborg. Det första jag ser i Göteborg är Jennys leende, bra början! Nu har jag varit hemma några dagar dock blev läkarbesök det första åtagandet jag gjorde, med resultatet sj...

Det är en konstig känsla att sitta i Sverige och skriva detta inlägget. Den sista flygresan gick bra, ingenting krånglade, ingen panik i sista stund, inga problem vid incheckningen och inga onödiga säkerhetskontroller. Kändes helt enkelt stabilt, min...

Nu närmar sig slutet med läskiga steg, det virvlar av känslor inför flygresan hem. Lycka över att komma hem igen, sorg att behöva lämna det här. Sorg över att nå ett slut. Men min hemlängtan tar nästan över och tillsammans med den så känns det riktig...