Flyg neråt, världen svävar uppåt.

Fingrar bort din elegans
du är enkel att vifta bort
vanligt är inte helt beständigt
för någon slags tillgivelse
fångar vi alltid upp
hårt kallt och
inte riktigt förberett
föll frosten
och den bet tag i ditt jag
för att islägga tanken
i brist på tro
när ni omskriver hat
i vacker poesi

K Ä R L E K

rättvisan hugger hål i klangen
hoppen skrapar sönder melodin
att inte kunna höra dem.
Är vi din vetenskap (?)
utvisad av mitt hjärta
finns ingen plats kvar
susande försvinner dunket
Oroande.
Lovar du att rita klart
våra ändlösa linjer
jag tappade bort dina fingrar
när jag försökte sudda ut
din existens. 

Matilda,  2007-10-13

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Om en vecka börjar jag jobba som lärare i en etta, ett vickariat som sträcker sig över hela terminen. I skrivande stund är jag ganska nyligen informerad om jobbet, jag vet egentligen inte så mycket om barnen, schemat eller mina kollegor. Men jag är s...

Jag bär i förvirringen en knuten näve känslor jag inte minner styra Stirrar stumt in i spegelns sköra glas Väntar på svar men hör bara tystnad...

En mellanlandning i Malmö, sista bussresan och tillslut hemma i älskade Göteborg. Det första jag ser i Göteborg är Jennys leende, bra början! Nu har jag varit hemma några dagar dock blev läkarbesök det första åtagandet jag gjorde, med resultatet sj...

Det är en konstig känsla att sitta i Sverige och skriva detta inlägget. Den sista flygresan gick bra, ingenting krånglade, ingen panik i sista stund, inga problem vid incheckningen och inga onödiga säkerhetskontroller. Kändes helt enkelt stabilt, min...

Nu närmar sig slutet med läskiga steg, det virvlar av känslor inför flygresan hem. Lycka över att komma hem igen, sorg att behöva lämna det här. Sorg över att nå ett slut. Men min hemlängtan tar nästan över och tillsammans med den så känns det riktig...