Sommaren smyger sig bortåt, halva augusti står i dörren men ändå tycks september stå och ropa ivrigt. Hela sommaren har jag längtat efter Malmö, nu vill jag inte lämna Göteborg. Min kärlek skiftar färg, plats och intensitet. Sommaren är alltid vacker, ni gör den alltid så vacker. Nu när hösten spricker upp och sprider oss för vinden känns det som sommaren dör, den förtärs. Vi är stora nu. Sådär vuxna. Vi skall göra något, uppleva livet. Det är som om inget räckte till, vi måste bort. 

Du dit, jag dit, hon dit, han där, ni här, vi ingenstans. Ingenstans lämnas plats åt oss. Ush jag är sentimental och cynisk nu men jag har liksom en förkärlek till Vi. Till att ha er två signaler bort, två dar, max. När allt det där inte finns mer, då blir det lite tomt. Eller ganska jättetomt. Er trygghet kastar ut mig i ingen trygghet och jag är fånig nu. Barnslig som inte vill vara i det där otrygga, som inte vill sträcka ut armarna och bara kasta sig ut. För det är väl det jag skall vilja nu? Allt ska vara nytt nytt nytt. Jag ska gilla det. 

Nej, nu ska jag ta mig an mina måsten. Dra mig i kragen. Bli duktig. Bli Matilda. Igen. Utan omskrivelser. Utan undanflykter. Det är nu, nu du är här. Se det.

Over and out

Matilda Linnéa Maria