Igår kväll satt jag och läste en massa gamla blogginlägg och kom fram till att blogga är en periodsyssla. I april och maj skrev jag drygt 30 inlägg, nu skriver jag drygt 10 inlägg per månad. Inte bara mängden är det skillnad på, hur jag skriver skiljer sig också. Då kunde jag skriva om absolut ingenting och ändå få det att låta intressant...

Fan att jag inte har några spännande ord kvar innanför mitt pannben längre, det är ELAKT. Idag är två månader och tre dar kvar till Julafton, USH. Jag vill bort från den här planeten. Någon med trollstav, våldgästa mig!

Förutom att det är för lite dar kvar till -hemsk-dagen- så är det bara en vecka kvar tills min syster lämnar mig ensam i 2 ½ månad. Jag har fortfarande inte kommit underfund med hur jag ska hantera det, jag har panik. Inte bara att hon är borta, jag kommer inte kunna ge ord till henne eller höra hennes röst på 2 ½ månad. Bara ett mail då och då, och jag vet ingen som är sämre på mail än hon. Jag känner mig redan lämnad. 

Min trygghet seglar sin väg, bokstavligt.

Ensamhet är inte ens i närheten

av den känslan som besitter mig.

Utlämnad, sårbar, övergiven.

Förkrossad. Rädd.

För första gången måste stå själv.  

För första gången måste jag klara mig själv.

För första gången har jag ingen som håller mig i handen när jag faller.

// Syster.