Härom dagen stod jag och prismärkte 1349 julsalamikorvar, helt underbart. Att 1349 gånger behöva läsa "god helg" och tänka på att den "ljuvliga" julen börjar banka sig in i höstmörkret. DET ÄR BANNE MIG HÖST! Halloween har inte ens passerat ändå så börjar julmust, julkalendrar, glögg och pepparkakor poppa upp lite här och var, urmysigt. Jag läääängtar verkligen till jul, mums!

Som små råttor gnager sig jullåtar in i musiktonerna och neeej jag vill inte.

Jag går inte med på det här.  ERASE ME!

Kalla vindar blåser förbi mig, inte ens löven vill stanna kvar längre, himlen flyr undan och lämnar endast ett grått ingenting kvar. Ljuvligt.

Mörka toner rör om i min skalle, ljudet av ett ingenting fyller ut min gestalt.

Förvånad somnar jag varje kväll lite för tidigt, dystert att man varje morgon måste vakna.

Himlens alla stjärnor lyser, de är det enda som lyser nu. Som alltid.

Skönt att kunna uppfyllas av en beständighet när fingrarna trillar av handens blåa konsistens.

Djupa hål göms undan och över den grå tomheten flyger svarta gestalter, lämnar mig här. Allting lämnar mig här.  Även du lämnade mig här, kall.

with love

Tilla.