"Stugan utanför mitt fönster färgas ljust rosa 
Himlen lyckas få den dystra hösten vacker
har man inte lust att dansa då
jag tror att gungorna utanför
att dem rör sig i takt med musiken
dem dansar också av glädje
jag tycks få allt att skratta nu
jag är så glad över att jag är glad
du sa att jag förtjänade det
nu vågar jag se
det är inte din förtjänst
det är min, min bara min"

Läste det här,

det där som jag skrev
för tre år sedan.
Som jag inte ens minns.

Jag skrattar inte

tårarna rinner längs

mina kinder.

Sentimentala lilla Matilda,

du har vuxit. Du har kommit framåt.

Tre år framåt. Tre enorma kliv.

/T