Jag är hemma från skolan, igen. Influensa den här gången, jag välkomnar denna sjukdom lika vänligt och ihärdigt som jag gjort dem andra 100tals gångerna de senaste 7 månaderna.

Invirad i mitt täcke uppfylld av rabarber&grädde tee, en sol som kittlar mig i näsan och en värld som pågår för fullt medans jag är upptagen med att tänka.  Sov inga härliga timmar alls inatt, det var både spöken inbrottstjuvar och förlorad kärlek som lurade under min säng. Fast trots allt så är jag nästan klar med min diktsamling. :)

Igår:

Drack jag 9 koppar te.

rekord.

Dagens tårar:

Coyote ugly och musik.

Dagens glädje:

Navids blogg

och hans underbara tankar.

Dagens onödiga tanke:
Mr.F

[fan ta dig

tilda]

Dagnes händelse:

Ingenting förutom Tee.

Det var en utomordentlig vår i Göteborg idag.

Solen sken, vi åt glass på lejontrappan och jag var lycklig över att jag faktiskt tog mig upp ur sängen i morsse. En lustig detalj.Förhoppningsvis går den på repeat hela veckan, min närvaro samt jag behöver det. Färre ångestattacker vore inte skadligt. Om jag kunde få undslippa huvudvärken och ondheten som bosatt sig i på mina axlar och i min nacke, vore det ett plus.

Om jag kunde ta tag i lite mer och tänka lite mindre, göra vad jag borde gjort för flera år sedan och ja bara vara stolt sedan.Förstår inte hur det kan vara så svårt.

Jag behöver någon som säger till min på skarpen, men det är bara mitt eget intellekt som skiker o gormar. På skarpen. Men det är ett futtigt gormande i jämförelse med dess motståndare, hela matildas inre stretar emot och radar upp argument efter argument för att låta det vara precis som det är.

Och jag står bara brevid och suckar, att de aldrig ska sluta bråka.

Sätter mig ner, har börjat tröttna på deras hysteri.

Trillar ihop på golvet, sluta skrika jag försöker faktiskt sova här.

Tror du det är någon som lyssnar? Nej precis, inte ett enda jävla dugg lyssnar dem.  jag är nog knäpp.

with love

Tilla.

Totally amazed.

Nej kanske inte men en helt fantastisk helg har det varit.

Som har innehållt det mesta som gör en helg bra,

kanske lite för lite värme. Men jag ska inte klaga.

Jag har söndagsångest. Söndagar är den mest värdelösa dag som finns.

Heelt onödig. Jag skrapar alltid ihop alla problem o tankar i en hög som jag under dan ältar hit o dit i hopp om att dem ska försvinna eller lösas. Fast det gör dem så klart aldrig, dem bara fortsätter att existera och trötta ut mig. [precis som dem inte hade annat för sig]

Så nu är jag fulladdad med huvudvärk, ännu mer ångest än vad jag hade när jag vaknade, med för mycket plugg som inte blir gjort och så ensamheten då, såklart.

folks upphetsning över "kemikalier" gör mig arg.

ovetenskap skrämmer mig.

hur lättpåverkad mänskligheten är skrämmer mig..

suck.

with love

Tilla.

Idag kommer Carl hit från stockholm, mycket mycket trevligt.

Vill du träffa oss under helgen så ring ;D

Studentmössan har kommit till skolan nu

och jag orkar inte ens gå dit för att hämta den.

Något är inte som det borde,

jag har ett viss mått av lathet i mig

men aldrig så mycket att det förstör

konkret. Dumma dumma matilda.

Lisa Ekdahls röst ekar lite hej vilt

och känslorna trillar över men bara

när det är alldeles tyst och tomt.

Well helgen blir najs I hope

Jag behöver det tror jag.

with love

Tilla

Matildas dag med fyra ord.

Krypa ihop i soffan i fosterställning, sittandes med en varm kopp te mellan fingrarna och handflatorna med ögonen och mungiporna fastetsade i saltkråkan. Alla tankar komprimerade till den sjuåring jag var en gång, full av lekglädje och ytterst avundsjuk på Tjorven med sin stora bamsehund och en stor båt att leka på. Någonstanns långt borta hörde jag hur mitt fnitter ekade i verkligheten, den som jag helst slapp undan, åtminstone nu.

Skrållan är nog den sötaste ungen jag vet, kan du förstå det ?

Det byggdes ett skepp uti norden

Albertina det var det skeppets namn

pumpa läns!

Albertina hon den rara

Albertina ingen fara

Albertina var det skeppets namn

pumpa läns.

"Mamma jag vill fråga en sak.

Vadå lilla skrållan?

Varför är knapparna där bak när jag är där fram?"

Saltkråkan <3

aldrig ska jag bli så vuxen

att jag tröttnar på saltkråkan.

aldrig.

with love

Tilla.

Era ord kysser bara fingertopparna

Luften mellan mina steg i livet

fylls av tomhet i de trånga
grändernas mystik
jag ses i maskarnas nivå
slemmig och avlång lever jag
för mig själv utan
andras begriplighet

Jag fortsätter ändå
att gräva mina hål och gångar
äta upp ord för
nyttighetens skull
försöka unna världen
en aning enkelhet.

Ni är på väg att brista ut
i någon slags form av skratt
kanske hånande
jag svävar upp just då.

Lock för öronen.

Ungefär såhär kände jag mig ikväll.

alldeles nerfallen

liten och trasig.

Precis som bilden.

Ush trist.

"...Och störst av allt var rädslan"

vart kände jag igen det begreppet ifrån?

mm självklart. Bibeln.

"Störst av allt är Kärleken"

Min rädsla grundade sig i kärlek.

Så mycket visste jag

inte för att det på något vis hjälpte

men det var åtminstone något annat att tänka på.

Jag vet att mina ord inte riktigt är sig själva när dem är med dig

om det beror på atmosfären eller min totala förvirring vet jag inte.

Det blir kaos iaf, jag skriver bara samma tråkiga saker hela tiden.

With love

Tilla