Idag är bara en dag som man vill radera, den utför inget vettigt den bara plågar mig med en massa tankar. Tvingar mig att inse att du kommer att vara borta från mig i tre månader och jag har fortfarande inte lyckats komma på hur jag ska klara av Julen utan dig, hur jag ska hantera hela den kalla desperata envisa och mörka vintern utan dina skratt om kvällarna. Hur jag ska göra för att inte gråta mig till sömns varje natt, hur jag ska sitta hela julafton utan att höra ditt skratt eller dina sjuka kommentarer. Utan att ha någon som fattar vad jag menar innan jag ens har sagt det. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket. såå obeskrivligt mycket.

Du känns så otroligt långt borta, det gör så ont. Så ont.