Känner mig förlorad åt det här vansinnet, jag trillar baklänges och skrattar åt mig själv i hemlighet. Löjligt idiotiskt är det. Smeker mina läppar med dina ord, viskar dem tyst för mig själv, sen övertalar jag mig om dess falskhet men min mun ler lika dumt ändå. Drömmer mig bort och faller in bredvid dig, precis som det skall vara. Förkrossad är morgonen, i timmar är du min enda tanke. Sen blir du en aggression som tas ut inuti mig, med hugg hårda nog att kväva oss båda. Sen bakgrundsljud om jag höjer volymen på ju närmre kvällen tar sig.

Men du är bara drömmar... Mardrömmar.

Idag önskar jag att jag vore en fågel, med vingar som kunde ta mig härifrån. Långt bort från verklighetens nycker, idiotidéer och ansvar. Slippa oroa min skalle och endast fokusera på maten för dagen. Så flyg lilla fågel, flyg mig bort härifrån.

Jag önskar du försvann och att dina andetag inte tyngde ner mig lika hårt mer. Att din existens var lika intetsägande som din närhet. Att du var precis som förut. Att jag slutade längta efter drömmarna med oss i. Att jag slutade prägla min närvaro med planer på hur jag ska få ur dig ur skallen. Jag är trött på det här nu...

Snabba beslut för din bortgång, det kallas delete i mitt inre. Jag utför dem trots att jag vet att dess mening är betydelselös. Vet att jag faller tillbaka bara du blinkar. Med den inställningen kommer det här gå åt skogen. Fast du är ingenting, ingenting så tycks världen vilja kretsa kring dig. Min verklighet blir orealistisk och visioner trillar omkull för din tankes verklighet. 

Vi var vackra där.

Idag har jag spenderat hela dagen i skolan och pluggat, känner mig mycket nöjd med min insats förutom att jag inte fattar ett smack av biologin. Sen har jag städat köket som grädden på moset, det är mycket mycket fint nu må jag lova.

Nu bör jag tvätta. Men handtvätta lockar inte det minsta, speciellt när vår tvättho vägrar släppa ut vatten. Kan man tvätta i badkaret? Hmm tåls att tänka på.

Attans, nu har jag glömt middagen igen... Kom hit och mata mig.

Sitter ute på min bakgård och betraktar sommarsnön som singlar ner från äppelträdet, njuter av den underbara blomdoften som ligger i luften häromkring. Jag gillar verkligen när sommaren smyger sig inpå bara skinnet och riktigt värmer upp mig innefrån. Skönheten smeker mina ögon och jag kan verkligen inte få nog av all den energin som sprudlar runt omkring mig, det är nu världen lever. Den riktigt ler.

Min kära biologilärare är sjuk eller så är det hennes man som är det. Så på måndag ska jag ha en tenta som baseras på en lektion och massa inställda lektionspass. Det är oerhört frustrerande. Men med några biologiböcker och bra klasskamrater kan vi nog fundera ut vad som kan vara bra att kunna... En härlig gissningslek med andra ord. 

Men om torsdag ramlar min syster in i Malmö och då blir det festival för hela slanten. Thåström och Timo, det är lycka i mina öron. Att skrattandes få springa runt bland massa glada människor och ha systra mi omkring mig hela tiden är extraordinär lyx. Den som inte avundas mig vet inte vad livsnjutning är... :)

Våra fina syréner som doftar gudomligt.

Vår bakgård samt grannarnas sommarsnötäckta bakgård.

Älska vår fina jordgubb/smultronduk :)

Vår idylliska lilla sommarhörna där den mesta tiden av våren och
sommaren spenderas.

Nu ska jag dricka upp mitt te och försöka plugga lite omkring ljusets
egenskaper, vääääldigt inspirerande tanke...

Peace,

Ti.

kära du,

svälj min irritation ödmjukt

saliven bedövar smärtan

och grip tag i mina fingertoppar

när hela jag blivit som du.

förfärad.

Det är måndag och början på en hektisk vecka, vilket inte känns av idag men på fredag kommer jag vara en manglad köttbulle. Rätt så äckligt slut. Jag är en upp och nervänd studsboll, ingenting har en jämn nivå, det går upp i skyn och ner lika fort. I mina innerfickor ligger lyckopiller, de tåls plockas fram och kastas upp i skyn när gråtoner spelar framför min näthinna. Färgar himlen rosagullilarödorangegrön och jag trillar ihop av skratt men när de snuddar marken tar de mig med och bang, allt är svart. Prickar på min hy, kalla rysningar och svarta sträck i ansiktet. Förlora, jag är kass på att hålla om dig, du kastar upp mig, ner mig, runt mig. Okontrollerat. Utan talan skriker jag åt dig att hålla tyst, men du överröstar besegrande med ett gapskratt. Hånad. Nej, i dig är jag ingenting. Du är allting, allt jag är. En virvlande vind i en tyst storm och jag bor i din röst. Förföljd. Skrattet ekar nu, när ni kastar färg på mig, sjunger om friheten i att leva här, manamana, solstrålar skiner igenom mig, du är en sång på mina läppar och jag slutar andas, vill inte förlora dig. Vi ekar nu, sjunker ner till botten, svävar starx ovanför sanddynorna. Gungar bort i ett sus...