Söndag. Det är inte ångest, det är sentimentala känslor som överröser mig. Det är sista söndagen i Malmö. 

I bakgrunden värmer Musikhjälpen mig och beviset på hur många bra människor det finns här i lilla Sverige.

Jag konstaterar att Musikhjälpen borde sändas oftare. 

Den här hösten har verkligen överträffat sig själv. I Augusti stod jag med en enorm höstångest i famnen. Med en otrolig brist på tillitelse för Malmö och dess innehåll. Sveket hade verkligen överträffat mig och fått mig att tro att endast gråtoner skulle dansa kring mig, i mig, på mig. Är så glad att jag kunde ha så fel. 

Malmö, du har verkligen fyllt mig med kärlek, glädje och hopp i det allra fulaste stunderna. Wow.

Nu kommer den klychiga delen, men trots så ärlig och viktig:

Människor, ni fina, ni har gett mig hopp. 

Ni har fått mig att klara mig igenom händelser jag aldrig trodde skulle hända mig. Trots att svarta fula personer tagit ut sin vrede över mig i alla dess olika former. Händelser jag aldrig kommer förstå. Upplevelser ingen skall behöva uppleva. Sekunder, minuter som skakar om mig. 

Tack vare er. Tack vare alla barn på förskolan. Tack vare mina kära kollegor. Tack vare min fina chef. Tack vare mina fina vänner. Tack vare min tro. Tack vare min fina familj. Tack vare all den glädjen ni ger mig, all den omtanken, så har den hösten blivit vacker. Ni har överträffat allt mörker som kämpat emot. Tack tack tack.

Ni kommer för alltid att bo i mitt hjärta.

All kärlek, Tilda.

Saker man lär sig när man söker jobb:

* De jobb man vill ha ligger oftast på fel ställen

* Det är bra att ha körkort

* Man skall kunna cykla

* Du vill oftast vara utbildad till allt 'baraföratt'

* Arbetsgivaren har orimliga krav eller fel krav

Saker man lär sig av sin hyresvärd:

* Du är mindervärdig för du är student

* Vi har inte tid för dig, men ber gärna om ursäkt för det

* Vi bryr oss inte om din tid

* Att vi ändrar oss varannan dag är vår rättighet

* Att du är utan internet, är ett problem vi gärna skjuter på

* Vi har rätt, du har fel

Nu har nollningen varit igång i snart en vecka, jag har lyckats göra min tenta, tappa bort min plånbok, ha grymt roligt samt blivit sjuk. Det måste vare ett tecken på att ha gått all in, idag är dock min -inte göra någonting- dag och det ska bli så himla skönt.

På onsdag sätter skolan igång, jag är inte jättepepp, tyvärr. Men min vistelse i Malmö har börjat bra, att vara här nere med alla underbaringar är inte det minsta dåligt alls utan bara bra. Såå resumé, jag tycker om att vara hemma igen. 

Nu har alla mina huskamrater flyttat ut, vilket känns väldigt tråkigt efter den braiga våren som vi hade tillsammans. Men när Gud stänger en dörr så öppnar han samtidigt ett nytt fönster, så jag står med öppna armar in för hösten och nya vänner att bo med :) AnnaMaria har redan flyttat in och på onsdag flyttar det in en till tjej. Sen så kommer Evelina hit i oktober, så det blir nog awesome!  

Förutom det så saknar jag systra mi, mycket. Och mamma som jag inte träffat på en och en halv månad :( Men i september när bror fyller elva så kommer jag hem och kramar om er supermycket :) Mums. 

Nu ska jag återgå till att göra precis ingenting :) Nice!

Peace,

Tilda

Det är nog lättare att vara arg. Hur varma än tankar kan vara så kyler de alltid ner när de möter verkligheten, krasas sönder och strör sina spillor över huden. Skär in. Ilskan är realistisk, den går inte sönder. Den kan möta verkligheten utan att gå itu. 

Idioti. Du. Idioti. 

du förser mig med 

ingenting.

ilska var det ja. Fuck you! Pucko.

Jag skulle kunna åka utan dig till ett ingenstans och sedan inse att du är precis överallt.

Sommaren smyger sig bortåt, halva augusti står i dörren men ändå tycks september stå och ropa ivrigt. Hela sommaren har jag längtat efter Malmö, nu vill jag inte lämna Göteborg. Min kärlek skiftar färg, plats och intensitet. Sommaren är alltid vacker, ni gör den alltid så vacker. Nu när hösten spricker upp och sprider oss för vinden känns det som sommaren dör, den förtärs. Vi är stora nu. Sådär vuxna. Vi skall göra något, uppleva livet. Det är som om inget räckte till, vi måste bort. 

Du dit, jag dit, hon dit, han där, ni här, vi ingenstans. Ingenstans lämnas plats åt oss. Ush jag är sentimental och cynisk nu men jag har liksom en förkärlek till Vi. Till att ha er två signaler bort, två dar, max. När allt det där inte finns mer, då blir det lite tomt. Eller ganska jättetomt. Er trygghet kastar ut mig i ingen trygghet och jag är fånig nu. Barnslig som inte vill vara i det där otrygga, som inte vill sträcka ut armarna och bara kasta sig ut. För det är väl det jag skall vilja nu? Allt ska vara nytt nytt nytt. Jag ska gilla det. 

Nej, nu ska jag ta mig an mina måsten. Dra mig i kragen. Bli duktig. Bli Matilda. Igen. Utan omskrivelser. Utan undanflykter. Det är nu, nu du är här. Se det.

Over and out

Matilda Linnéa Maria

Jag har visioner utan ände, varje stund vävs du in i stunder du inte har en aning om. Det är minuter du vill vara i, minuter du mister. Tid som ekar i min skalle, dunkar hårdare för varje stund du inte är närvarande. Mitt eko är den enda närvaro som håller mig sällskap. Utan förståelse faller bild efter bild itu och mitt i ingenstans stannar jag till och hakar upp mig. Inser att det inte finns ett mål. Inser att jag är här, här utan dig. Jag vet inte hur många gånger den här meningen ekar nu; Du finns inte. Jag tycks inte förstå. Det är upprepande. Du finns inte. Du finns inte. Ändå är smärtan ihärdig. Smärtan finns. 

"Smärta får vi alla uthärda,

det är lidandet som vi själva förorsakar."

Nu ut i natten, dimman, röken, drömmarna. 

Puss kram vi hörs.

with love

Ti.

Snälla du, ta mig härifrån. Hindra dessa förrädiska tankar, svep mina kinder med silkeslena drömmar. Vira in mig i bomull och skydda mig från dessa hårda kanter, de river hål i mig. Skrapar sönder, går av. 

Varm klippa och det hav som en gång var det mellanrum som inte fanns. För nära händer och ett hjärta fyllt av naiva tankar. Förbjudet nära. Du ekar i mig. Känslor jag inte förstår, behov jag inte styr. Vill ha dig här på riktigt inatt och suga liv ur din halspulsåder. Dina fingrar rör upprepande vid min hud. Jag tror jag svimmar nu. Så trött på att vara i det här. Så trött på matilda linnea maria. så trött.