Det är fredag, jag är lugn. Behöver ingen sysselsättning, huvudvärken förtär mig. Jag botar mig själv med "jakten på julia" maraton, lever mig in i musikalens starka känslor och låtsas att verkligheten inte finns. Men du väcker mig, gör mig förbannad. Och jag spyr över din existens, äckelpotta. Fyyyyy!

Inne i en dvala av svamlande

sträcker fingrar

försöker ihärdigt

nå mig själv

drunknar

svämmar över

ökar takten

till hundratjugo

och faller med

en hård duns

mot förståndet

ser mig själv

klättra över

broar utan grund

skrattar åt min naivitet

som spelar upp samma

scenario i repris utan slut

ringar in beteendet

stryker under och

förstorar upp

försöker skapa klarhet

men snubblar över

dimman

hårdnar

gråter skriker

i en kudde utan medkänsla

förfaller

kallt

inuti

ett

ingenting. 

Jag har insett att jag inte är ämnad för att låna böcker på biblioteket. Egentligen har jag väl insett det här för länge sedan men naiv som jag är har jag inte gett upp hoppet om att min oförmåga en dag skall omvändas. Hittills har den inte gjort det. 

Dessutom är förseningsavgiften höjd till fem kronor per dag och bok. Vilket innebär dyra pengar för en fattig student som jag. Tror jag ligger uppe i 130 kronor nu, det känns onödigt. Lämnade tillbaka alla böckerna härom dagen men nu när jag samlade ihop böckerna som skall tillbaka till stadsbiblioteket (inte försenade!!!) så hittade jag självklart en bok till. Vilket innebär att jag måste ta mig till skolan imorgon, för idag är det tydligen stängt. Nej slut på gnäll, nu ska jag hitta på något vettigt :)

Over and out,

Tilda.

Hur kan jag sakna dig så helvetiskt mycket när du inte ens är en existens att tala om. Jag har förintat dig om och om igen. Förvånat mig själv. Imponerat mig själv.

Efter att ha läst Annas blogg insåg jag att detta är något som alla bör läsa. Det är fan skamligt att världen ser ut så här än idag. Ack ack. 

Ett låååångt citat från min käre vän Anna, rent av sagt ett helt blogginlägg. Men jag kan faktiskt inte skriva det bättre själv. Läs och häpna över vår världs konstiga proportioner. 

"Det eviga tjatet om hormonpreventivmedel för män"

Ja. Vad ska man säga? Hjulen snurrar i denna eviga debatt som pendlar mellan "nu har vi något som funkar!" till "det finns ingen marknad". Och hela debatten är härligt kryddad med kommentarer från män som minsann inte vill riskera att få sämre erektionsförmåga eller att det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen. Detta kommer ofta upp i media och beskrivs som problem. Men jag undrar, har alla dessa stolpskott till journalister missat att precis de biverkningar män kan få, av ett medel som ännu inte finns ute på marknaden för det har länge ansetts som inte tillräckligt bra samt att det inte finns någon marknad, är precis likvärdiga de biverkningar som kvinnor kan få, och som många lider av, av ett läkemedel som formligen kastas efter varje tjej som kliver in på en ungdomsmottagning?
Låt oss jämföra:
Män i studierna får ofta försämrad erektionsförmåga och minskad sexlust - Kvinnor kan får sköra slemhinnor, sämre lubrikationsförmåga, nedstämdhet och minskad sexlust. Detta upplever ju MÅNGA kvinnor, och det verkar man ju inte se som någon större brist hos p-pillrena för kvinnor, men däremot är detta tydligen en helt oacceptabel brist hos det manliga dito. I slutändan handlar det ju om vems upphetsning man anser vara den mest betydelsefulla för sexakten. Och som vi alla vet och lärt oss så är ju penetrationen det självklara målet och huvudnumret i sexakten. När det är över, så är allt som oftast sexet över för alla parter.
Vi går vidare.
Många män vill inte använda hormonpreventivmedel för det tar lång tid innan spermieproduktionen kommer igång igen, det kan ta upp till nio månader har jag hört.
Såhär är det ju dock för kvinnor också. Precis exakt så. Det kan ta upp till ett år innan ägglossningen kommer igång.
I mina ögon är det uppenbart att det här grundar sig i en märklig inställning till fertilitet och manlighet. Som om män kanske överskattar spermiernas roll i hela kalaset, om man nu kan säga så utan att det låter konstigt.. För visst är mannens roll väldigt avgörande i hela barnalstrandet, men mycket handlar ju om att pricka in de rätta dagarna i månaden för att chansen ska vara störst att man blir gravid. Det handlar ju inte om manlighet direkt, och man blir ju inte mindre man för att man inte lyckas göra sin tjej på smällen på första försöket. Ändå känns det som att det finns en sån uppfattning. Att spermier inte bara är något som befruktar ägget, utan en symbol för manlighet, och vem vet egentligen hur mycket man man är om man inte har en högpresterande spermieproduktion? 

Helt enkelt: den här debatten visar exakt hur sunkig och faktiskt riktigt rutten inställning många har till manlig respektive kvinnlig sexualitet.

En natt fylld med sömn, jag har precis vaknat upp efter att ha sovit i sexton timmar. Är lite smått imponerad av mig själv. Somna klockan sex och vakna nu. Jag glömde till och med att äta middag igår, liksom så mycket annat. Till exempel plugga. 

Men nu är jag pigg och redo för en ny vecka! Fast... det är bara imorgon kvar. Sen är jag ledig igen, funderar på om jag ska till Göteborg eller på om jag faktiskt ska stanna hemma. 

Nu ska jag iväg och simma åtminstone. Sen måste jag till skolan och lämna tillbaka alla försenade böcker, ush ush. 

Och så lite visdomsord innan jag pyser vidare;

"När du står vid avgrunden till det okända, håll fast vid tron att en av två saker kommer att hända: Antingen kommer du finna en stadig grund att stå på eller så kommer du lära dig flyga."

lev väl,

Tilda.

Flyg neråt, världen svävar uppåt.

Fingrar bort din elegans
du är enkel att vifta bort
vanligt är inte helt beständigt
för någon slags tillgivelse
fångar vi alltid upp
hårt kallt och
inte riktigt förberett
föll frosten
och den bet tag i ditt jag
för att islägga tanken
i brist på tro
när ni omskriver hat
i vacker poesi

K Ä R L E K

rättvisan hugger hål i klangen
hoppen skrapar sönder melodin
att inte kunna höra dem.
Är vi din vetenskap (?)
utvisad av mitt hjärta
finns ingen plats kvar
susande försvinner dunket
Oroande.
Lovar du att rita klart
våra ändlösa linjer
jag tappade bort dina fingrar
när jag försökte sudda ut
din existens. 

Matilda,  2007-10-13

Sitter i skolan och skrapar ihop det sista till arbetet, eller rättare sagt Evelina skrapar ihop. Hon fick äran att skriva vårt sista inlägg, mycket ädelt av mig. Imorgon har jag min första sovmorgon den här veckan, som egentligen inte skulle äga rum. Men lektion inställd och jag får sova, mums. Sen blir det dessutom Göteborg för hela slanten på eftermiddagen, ännu mer smarrit!

Nej nu återvändning till vår klimatsmarta familj och Evelina.

over and out,

Ti.