Det har varit en helt otrolig dag. En dag som verkligen började hopplöst. Jag ville väl egentligen bara hem och bort ifrån alla som inte förstår mig och som inte kan prata medmig. Men för attgöra det bästa av situationen tänkte jag ta cykeln och cykla till nån utsiktsplats och försöka se staden i den mån jag kunde. När jag försökte få de japanska tjejerna, också de enda gästerna på hostelet, att förklara kartan för mig... Frågar de om jag inte vill hyra en bil tillsammans med dem. OM jag vill. Överlyckligt säger jag Ja! Vi hyr em bil, dem står för japanskan och körningen. Vi har tur för under vår egen lilla sightseeing stöter vi på nån form av grottguide som entusiastiskt vill visa oss en grotta. En helt enorm grotta och även om jag aldrig har tänkt på döden så mycket som då så var det helt fantastiskt. Det glittrade som guld i taket och som silver på marken. överallt hängde grottstenar och hela grottan var magnifik. Otrolig. Stor och skrämmande. På vägen tillbaka till bilen frågade "guiden" oss om vi smakat på sockerrör någon gång. Eftersom ingen av oss hade gjort det så ropade han till bonden som stod och fällde sockerrör och efter en liten stund hade vi varsin bit i handen. Mums! Kvällen inleddes på golvet inne på en resturang tillsammans med tjejerna och två killar till. En del öl, sake (för dem andra), konstig spännande god mat, mycket skratt och otroliga, underliga, knasiga, uppfinningsrika kommunikationssätt. Då engelskakunskaperna var ungefär lika stora som min japanska. Alltså väldigt små. Men vi hade en rolig och galen kväll. Japan är genast älskat av mig igen! Imorgon är det tillbaks till Okinawa och Naha, för en del planering och besluttagande. 

Att befinna sig pa en ode o medfor kanslor som ensamhet, hjalploshet, irritation och hemlangtan. Paradiset som blev till -jag-vill-bara-harifran. Ja, det regnar. Idag blaser det. Ingen kan engelska. Jag fattar inte hur, nar eller var och vart bussarna gar. Dem finns iaf, har jag just upptackt. Det ar val ett aventyr i sig, att vara nagonstanns mitt i varlden och inte fatta nagonting. Jag vill se slottsruinen och jag vill se utsikten. Men det ligger flera mil bort och jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Igar cyklade jag, i regnet, till ett seaturtle-museum. Jag var enda besokaren. Men skoldpaddorna var fina. Sen gjorde jag nagot av det goaste hittills, jag gick till badhuset. Ett badhus dar man inte far simma (?), men dar vattnet ar 35-40 grader, dar man far vattenmassage och dar man kan flyta ovanpa en vattenstrale. Haftigt och helt enormt skont! Dessutom hade dem en Jaccuzi (stavas?) utomhus med utsikt av det vackra om an dock regniga havet. Det vattnet var nog 50 grader eller uppat. Woah! SKONT!

Nu sitter jag pa det har, faktiskt, mysiga cafeet. Precis druckit min Latte, lite fundersam over dagen men anda lite gladare an igar. Pa nagot satt far den har upplevelsen bara vara. Det ar val en erfarenhet i sig. Aven om det blaser och regnar.

Igar laste jag Morgan Allings bok, jag laste ut den pa en kvall. Valdigt bra bok! Nu har jag bara en bok kvar sa jag far nog troglasa den, eftersom engelska bocker ar valdigt sallsynta i det har landet ...

1. Efter två dagars konstant regn är solen väldigt välkommen! Idag känns det som vår i Tokyo något som också verkar göra tokyoborna lite vårfnittriga. Idag ska jag till harajuku och se om jag kan få syn på dessa uppseendeväckande harajukutjejer:)

2. För att svara på den här frågan om Japan är dyrt så kan jag glatt säga nej. Det är definitivt billigare än Sverige och då ska vi inte ens tala om Aussie. Där ALLT var äckligt dyrt. Japan är endast dyrt om du jämför med ex kina och Thailand. Och det är ju onödigt att göra det...

3. I skrivande stund befinner jag mig i uppehållsrummet på mitt hostel, Osaru-no Oyado, i/på Okinawa. Min dygnsrytm är kaputt och det här rummet är för mysigt för att övergivas. Nu har jag kommit av mig angående skrivandet och har alldeles för mycket att berätta! Tokyo var överväldigande. Det var väldigt mycket hela tiden och för att kunna hantera alla dessa intryck var ett cafébesök om dagen nästan nödvändigt. Starbucks och alternativa ställen blev min trygga punkt i vardagen, en stund av lugn mitt i kaoset, min bok och en fika. Utöver cafébesök fylldes min tid av väldigt mycket människor, starka färger, mycket ljud, fel språk och tunnelbanekartor. Allt detta i olika kombinationer och ibland är det fascinerande, ibland är det skitjobbigt, ibland är det underbart och ibland är det fruktansvärt. Tokyo i en vecka är absolut tillräckligt. En vecka i taget åtminstone. Sen behöver man paus. Hihi.

(fast det här är inte alls skrivande stund längre...)

Att åka tunnelbana i Tokyo är både frustrerande och imponerande. De har ett helt otroligt system som fungerar imponerade bra, om man är japan...(Västtrafik och skånetra(g)fiken ni borde dock åka hit på studieresa!) Ja så länge kartorna är översatta på engelska så går allt alldeles utmärkt... Har bara åkt fel två gånger och det tycker jag är HELT OTROLIGT för en person som inte kan någon japanska, alls. Tunnelbanan går fort, ofta och är fylld av japaner. Utseendefixerade japaner. Nästan alla är snygga. Ingen är utländsk och ALLA sover. Man får inte prata i telefon och man måste ha väskan i knäet. Alla platser är alltid upptagna och man sitter nästan och kramas med sina medpassagerare. Här gäller regeln "Finns det hjärterum så finns det stjärterum" hur litet hjärterummet än känns i svett, stress och trängsel.

Nu sitter jag i en orange soffa med Winnerbäck i öronen. I min digitala anteckningsbok ligger en massa halvskrivna inlägg som vill bli lästa men som är osammanhängande och i oordning. Precis som jag är i största allmänhet. Japan är imponerande på alla vis och jag vet inte om jag beskriva känslan som härjar inom mig. Känslan som bara vill ut. Det är en konstig glädje i kombination av en slags befrielse från glasbubblan man inte visste att man befann sig i. Att kommunicera utan ord och att kunna skratta och förstå varandra utan ett språk. Att bli överlycklig när någon kan några ord på engelska. Att vara annorlunda och ändå passa in. Att känna samhörighet i en total olikhet.

Idag var första gången på länge där jag inte väcktes av morgonpigga backpackers (som tänder taklampan och börjar packa kl.06.00), värmen eller utcheckningstvång. Sovmorgon. Mums. Ändå är jag väldigt trött eller kanske därför är jag väldigt trött. Sitter nu mitt i Tokyo, omringad av stora reklampelare, japaner och höghus. Med en cappucino i knät och ett hopp om att koffeinet skall göra sitt. Har precis ätit japansk snabbmat för 40 kr, en sallad, en skål misosoppa, en megaskål med ris och någon slags köttfärsrätt med tofuliknande bitar i (?). Eftersom allt står på Japanska så har jag faktiskt ingen aning om vad jag åt. Men det var gott iaf. Lite kryddigt men mest spännande.*~*Instickare*~*Att gå på toaletten i Tokyo. Du behöver inte oroa dig för att frysa om stjärten. Det finns nämligen en stjärtvärmare och precis som i bilen kan du öka och sänka värmen. Sen finns det stjärtskölj. Tre olika varianter. Då kommer det vatten i form av den stråle du valt och "sköljer" (sprutar) din stjärt ren. Sen finns det massa andra knappar men dem har inga bilder så jag har inte vågat prova än...  *~*slut instickare*~*Dem har H&M här. Men inga iPhone 3 skal... alltså är iPhone 3 skal helt ute ur marknaden. Finns det inte i Tokyo så finns det nog inte alls. Jävla Apple. Vill du ha något i ett konstigt format, säg till så fixar jag det. Dem har till exempel "personliga" mobilladdare i olika figurformat. Eller hörlurar i ALLA färger. Med snurror så inte sladden trasslar. Sen har dem skal i ALLA möjliga format och färger ( utan till iPhone 3 då). Konstiga strumpor. Och nyckelringar och "mobilsmycken" är STORT & VIKTIGT här. Utsmyckningen personifierar DIG och du måste vara ensam om att bära just detta smycke. Har någon av dina vänner samma, byter båda. Men dessa utsmyckningar finns ÖVERALLT. Pennskrin. Även en medelåldersman har en rosa filofax, ett mangapennskrin, färgglada pennor och hörlurar i skrikgrönt. Personligt. Udda. Färgglatt. Är nyckelorden i den här staden. Och jag älskar det. Men man kan inte använda mobiltelefoni här. Bara Japans egna mobilnät? Och du måste köpa en japansk mobil. och ett japanskt simkort. Otherwise är jag BARA nåbar på fb, mail och Skype i sex veckor framåt. Men internetuppkopplingen är bra och tillgänglig (och gratis) på varenda hostel:) Nu ska jag bege mig ut i folkmassan igen. Hej japaner<3Tydligen kan man inte göra radbrytningar med mobilen. Så då blir alla inlägg kompakta och fula. Yes.

Nu sitter jag i  flightshuttlen på väg till flygplatsen, vi har precis deltagit i en polisjakt. Polisen jagade en man och vi gav honom skjuts för att komma ifatt denne kriminelle herre. Lustigt. Nu är vi iaf på väg till flygplatsen. Jag har räknat ut att jag har besökt tretton nya städer på sex veckor och ikväll den fjortonde. Topp-fem hittills är 1.Byron bay2.Rainbow beach3.Sydney4.Brisbane5.MooloolabaSen är ju Fraser Island och White heaven beach i Whit sunday helt otroliga platser också. Nu är vi framme vid flygplatsen så ska försöka hitta min incheckning och sen blir det 8 timmars flyg till Japan:D Dessutom blir det hotellsäng, hotelldusch och hotellfrukost för hela slanten när jag landat! Mums!

Just nu NJUTER vi av varmen har i Cairns. Vi kom hit fran Townsville i formiddags, eftersom vi sa hurtigt gick upp klockan sex och tog bussen klockan sju. Townsville ar en underbar stad dar stadsbussarna inte gar pa sondagar, sa da far man aka taxi... Sen undrar jag om det ens bor nagon i Townville? Det kandes som jag inte sag en enda manniska. Ja, forutom pa rugbymatchen da, dit folk flockades fran alla hall och kanter. Antagligen var hela staden dar och hejjade pa sitt ypperligt daliga lag "Cowboys", vi hejjade ocksa ma ni tro... Men "Titans" vann likaval med 14-0, vi fattade ingenting och dystert lamnade alla arenan. Forutom vi da, de tre glada svenskarna, som hade en "trevlig promenad" genom hela staden hem... Varmt och gott. Tur att AC;n var pa nar vi kom tillbaka till huset... 

Nej det ar bestamt lite for varmt har nu. Till och med havet ar for varmt. Jag rostar for att inte befinna sig i norra Australien. Sa jag kan vara glad att jag faktiskt tog sa god tid pa mig for att komma hit upp...
Nu lider Australien mot sitt slut och jag ser verkligen fram emot Japan! Fem natter bokade an sa lange och det kanns riktigt bra. 

Ikvall bjuder vart hostel oss pa gratis mat, inatt har vi ett eget rum med AC och imorgon bitti gratis frukost. Livet ar ganska bra anda. Aven om myggbetten kliar, svetten rinner och bastuvarmen ibland tar fram de lite for gnalliga sidorna... Cheer up. En kall Cola, tack!

Cheers!